Att besegra saknaden min är inte att glömma bort stunder!

Jag ser dina drag hos andra omkring mig, dina bra och dåliga sidor finns hos min omgivning. Jag känner din närhet även då du inte finns längre, din röst hörs i mitt öra...
Men jag måste vidare, kan inte vänta längre även så du kanske önskar. Vi alla människor är till grunden ensamma, både dem som har stor familj och dem som inte har någon alls. Visst är vi sociala varelser och funkar bäst i grupp men det är inte poängen med vår existens tycker jag. Vad poängen är kan inte jag svara på, det är säkert mycket.
Saknaden är en känsla, och det vet jag att jag kan besegra även om motivationen den här gången är på låg nivå. Att besegra saknaden min är inte att glömma bort stunder. Dem ska jag bevara i mitt hjärta så länge det slår!

Äntligen Prison break!

Väl, ni alla Prison break-galna känner till att serien hade säsongstart idag. Fantastiskt, jag älskar denna häftiga serie så sjukt mycket. Dels på grund av de stilliga grabbarna och dels för spänningen. Har försökt flera gånger att ladda ner hela serien fast misslyckades. Och nu i efterhand är jag glad, för spänningen finns just därför att man inte kan se nästa avsnitt först förrän nästa vecka liksom.
Läste på aftonbladet att det finns tjejer som sliter av kläder på skådespelarna, svimmar och ja… ni vet hur vissa tjejer är. Tack gud (om du finns) att jag inte har kommit så långt. Kommer troligen inte heller komma. Det är ju för - - - absurt.
En sista sak, hoppas att de inte drar i onödiga grejer in i serien, för då blir det lång tråkigt. Hur som helst, bästa serien hittills tycker jag!!!

Trött på fallet Madelaine

Jag vet inte varför, men jag stör mig jätte mycket på fallet Madelaine. Tycker det är så jobbigt att kvällstidningarna har alltid något skit att komma med. De på något sätt utnyttjar folkets svaga punkt för att sälja mer. Ja, en fyra årig är försvunnen vem tycker inte att detta är hemsk? Och vem vill inte veta sanningen om denna lilla flicka? Men snälla ni, låt bli… finns det inget nytt så hitta inte på! Visst ska man hedra henne, visa att man inte accepterar sådant i samhället med att varje dag komma med misstankar, funderingar eller att ”troligen är det så här” är inte lösningen på problemet. Låt polisen skötta sitt arbete och sedan när sanningen kommit fram kan ni komma ut till allmänheten.

Jag hoppas från hela hjärtat att hon är vid liv och att hon en dag kommer tillbaks, om inte så må hennes själ vila i frid!

När hjärtat och hjärnan står i obalans!

Han berättar, hon berättar, DU lyssnar. Alla pratar med dig, men vem pratar DU med? Alla vill att DU ska ta ställning, i en fråga som DU egentligen inte ens borde veta. Men tyvärr så vet DU frågan nu, DU känner till den, ännu en gång tyvärr!
Vad gör DU nu? För i helvete gör något. Gör det dem ber dig göra…
Nej, det går inte, DU vill göra något, ditt hjärta vill göra något men din hjärna tänker efter och DU gång på gång märker att det inte är din sak!
- Jaha, så inget ska DU göra? hör DU någon säga. DU tänker igen och svarar:
- Asså, jo, men jag vet…
Nej sluta babbla skit…

Känner DU igen dig med denna situation?
Det kallar jag för när hjärtat och hjärnan står i obalans!

Lasses kärlekstips!!

Lasse är en gubbe på 57 tror jag, han bor ensam i huset mittemot där jag jobbar. Ibland brukar han komma in till mig och då blir det oftast långa diskussioner i mellan oss. Senast jag pratade med Lasse så öppnade han sitt hjärta och berättade lite om sitt kärleksliv och erfarenheter som han har fått under sina år. Han har haft ett 17årig långt förhållande med en kvinna, vilket enligt honom själv förstördes just pga. mycket arbete.
Sedan gav han mig tips:

· Spela svår i början (killar gillar lite spänning)
· Visa det som gör dig unik, det som gör dig annorlunda!
· Var självsäker
· Var dig själv

Ps. tipsen gäller om man satsar på ett seriöst förhållande. Och med det menar jag ingen "one night stands"
GOOD LUCK <3

I'm back!

Dem senaste veckorna har jag varit deppig, orkat knappt med något eller någon. Lättare sagt, jag har inte varit mig själv. Men igår fick jag nog. Tidigt söndagsmorgon så släpade jag mig ur sängen, satte på mig joggningskläderna och gav mig ut i naturen. Vilken härlig morgon, jag sagt det tidigare men måste ändå påpeka igen. JAG ÄLSKAR HÖSTEN!!! Det var så fint ute, sval/kall luft och så färgerna. Om det fanns ett land där hösten varade året runt så skulle jag nog flytta dit. Jag tog även massor av bilder som jag visar för er och kanske får jag er att älska hösten lika mycket som jag själv gör.
Jag ”dissade” även en viss person denna söndag, vilket på något sätt av den energi-kicken som jag behövde. Ibland ångrar jag det, men äsch….
Sedan drog jag Maria och Alaa på bio, såg 28 veckor senare.
Men nu är jag tillbaka, den glada och positiva SHEIDA :D:D

Fredag den 24/8!!

Överförde mobil-bilderna till datan, de hade blivit en hel del och så mitt i allt hittade jag detta foto.
Jag, Mia o Cissi, fredag den 24/8. första kvällen på kärsögården. Vi var nämligen på utbildningshelg :P och fick väldigt goda minnen med oss därifrån.
haha, fan va vi skrattade denna kväll...
goo girls!

En härlig dag!

Hösten är här, man känner det på den svala luften, färgerna och vädret. Jag älskar hösten. Tycker personligen att hösten är det bästa årstiden som finns. Önskar att det varar länge…
Skolan har startat och man är på något sätt tillbaka i verkligheten och rutinerna. De ljuvliga sommarkvällarna är också borta och ersätta av ganska kalla och friska höstkvällar.
Jag avslutade min sommar på det härligaste sättet som det bara kan gå. (tycker jag i alla fall). Nämligen hyra cykel med en kompis och cykla runt i stan.
Min egen gosiga Salary som jag kallar henne för samt jag själv, hyrde var sin Alvedon-cykel och på började vår fina dag. Vi hade tur med vädret vilket gjorde dagen ännu skönare.
Aldrig någonsin hade jag sett Stockholm så fin, så lättsam att ta sig fram här och där och aldrig hade jag känt mig så fri. Vi cyklade runt i djurgården, hälsade på gamla damer och ropade på joggande killar. 5timmars cykeltur i Stockholm gick väldigt fort och man kände knapp något i benet –förrän dagen efter- Ja, att cykla runt mellan bilar, människor och gator är en obeskrivlig känsla. Så jag rekommenderar det verkligen till er alla som inte har cyklat i city eller till er som bara cyklar vägen till arbetet eller hemmet.
Vi slutade dagen med att fika i Odenplan, där vi även överlämnade cyklarna.

Salary, jag vill bara tacka dig för den fina dagen och alla dem andra fina stunder jag har haft med dig. Det är bara synd att vi aldrig tog en bild på oss själva och våra Alvedon-cyklar. :D
Massor av kramar till dig min käraste!

En obeskrivlig känsla

Det är konstig känsla som tagit över mig. Jag är förtvivlad, glad, längtar, rädd ... jaa, vet inte riktigt varför jag känner så som jag känner. Allt började med en enda låt skickad från en person. En som hittills var en som man då o då tänkte på. Men nu har "du" fått en evig plats i mitt hjärta, och det är det som gör mig rädd. Jag är rädd för att du så enkelt via en låt o några meningar har skaffat den platsen. För att bättre förklara min rädsla måste jag säga att jag är en person som är väldig öppen och pratsam, men att låta någon röra upp mina känslor och mina tankar på det sättet har jag aldrig tillåtit. Och det är därför jag är rädd. Rädd för din förmåga och din styrka...
Förtvivlad för att allt i mitt huvud är splittrad, en stark kryddad gryta kanske kan man säga. Jag är glad för att du äntligen finns och jag längtar till dig.
Jag undrar om du ens vet att du har fått mig att må så här? Har du någon aning om vad "du" ensam har tillbringat mig?
JOO, du måste veta det, du vet det! Jag är säker på det, precis som i låten du skickat mig

I cannot always show it
But don't doubt my love

http://www.youtube.com/watch?v=XDw-Ys_7Y4w

18 ÅR

18 år. Japp, det har man fyllt nu i en vecka o några dagar. Tiden går så himla fort, tiden flyter förbi innan man ens har hunnit blinka känns det som.
Det upplevs nytt och härligt med att vara arton. Man räknas som en vuxen, folk tittar inte med någon skyddande blick på en längre. Visst har 18års åldern nackdelar också, men fördelarna är tyngre :p
Under denna vecka har jag hunnit göra en hel del och det känns som att man har kommit till en ny värld med nya människor och miljöer. Ni som nyligen fyllt arton vet säkert vad jag pratar om, o ni som ej är myndiga än ska jag inte avslöja något för. NI MÅSTE UPPLEVA DET BY YOURSELF :)

Länge leve blogg-demokrati!

Ännu än gång har natten fallit och klätt himlen med sitt svarta täcke. Det är juste det svarta täcket som gör natten så speciell och älskvärt, då allt och alla slocknar. För många är nattens mörker en rädsla, fast jag känner en trygghet då mörkret anländer. Därför skriver jag alltid under nattens löp. Så härligt:)
Såg på ett dokumentär här om dagen. Ungdomar från länder såsom Iran, Egypten och Tunisien som skriver i sina blogg under natten. De bloggar inte pga att det är kul utan för att kunna fritt meddela, prata och beskriva deras tankar och politiska idéer. Sånt som regeringen i dessa länder förbjuder. Internet är en väg ut för dem. En värld där ingen kan tortera och mörda dem bara för att de tycker annorlunda. Det som fascinerar mig är dessa ungdomars engagemang. De sitter inte och deppar eller de ger inte upp hoppet om ett liv i demokrati, ett liv värt att leva. Ungdomarna i dessa länder är riktiga kämpare tycker jag. De gör allt för att kunna slå sönder roten av diktaturiskt styre. De spelar ett spel som kan kosta dem livet. Och en av dem svarade så här då reportern frågade om de inte är rädda, " Att leva i ett diktaturisk samhälle är som att vara fängslad, antingen ska man dö eller bli fri"
Riktigt hårda ord, men det förvånar inte mig, för de lever i ett hårt samhälle! Jag uppskattar verkligen dessa ungdomar, det är dem som gör mänskligheten en nytta! Kämpa på!!!

Välkommen

Hej!
Vet inte riktigt vad jag gör här, att skapa blogg hade jag inte ens tänkt på tidigare. Jag har ju en dagbok som jag brukar kalla för mitt riktiga hjärta. Men men nu är jag här…
Scheherazade2 är jag känns det som, därför tyckte jag att namnet som jag valde var perfekt! Ni känner säkert till henne, om inte så ska jag berätta.
Boken Tusen och en natt innehåller många sagor och myter från den gamla Persien, Indien och arabisk... en av dessa sagor och kanske den mest populära är "Scheherazade". Kungen Shahryar unnar sig varje kväll med att ha en kvinnlig sällskap i sängen och efter gryningen så dödar han kvinnorna. Men Scheherazade är smartare än så, när kvällen kommer berättar hon en saga för kungen Shahryar. Hon avslutar alltid sagan oklar vilket får kungen att låta henne leva till nästa kväll. Därmed så överlever Scheherazade natt efter natt.
Den första Scheherazade finns i sagorna, den andra och den verkliga är jag. Varje kväll skriver jag för att kunna bearbeta dagens mest effektfulla händelser och med ett tömt huvud gå natten till mötes! Därför tillsatte jag en enkel 2:a till namnet. (Ifall ni undrade)
Väll, ni kanske har redan märk att jag gillar att skriva, ska försöka dela med mig mera här än i min dagbok. Ta hand om er! Massor av kramar till er bloggalnar :)
Skriv gärna kommentar!
hejdå