Det är konstig känsla som tagit över mig. Jag är förtvivlad, glad, längtar, rädd ... jaa, vet inte riktigt varför jag känner så som jag känner. Allt började med en enda låt skickad från en person. En som hittills var en som man då o då tänkte på. Men nu har "du" fått en evig plats i mitt hjärta, och det är det som gör mig rädd. Jag är rädd för att du så enkelt via en låt o några meningar har skaffat den platsen. För att bättre förklara min rädsla måste jag säga att jag är en person som är väldig öppen och pratsam, men att låta någon röra upp mina känslor och mina tankar på det sättet har jag aldrig tillåtit. Och det är därför jag är rädd. Rädd för din förmåga och din styrka...
Förtvivlad för att allt i mitt huvud är splittrad, en stark kryddad gryta kanske kan man säga. Jag är glad för att du äntligen finns och jag längtar till dig.
Jag undrar om du ens vet att du har fått mig att må så här? Har du någon aning om vad "du" ensam har tillbringat mig?
JOO, du måste veta det, du vet det! Jag är säker på det, precis som i låten du skickat mig
I cannot always show it
But don't doubt my love
